Från att ha prisat min karl så tänker jag nu klaga på honom.

Han verkar inte engagerad i våran bebis alls. Allt kan man ta senare. Känna på magen gör han väldigt sällan om jag inte tar hans hand o gör det åt honom, pratar med bebis gör han inte heller.

Inget sitta tillsammans o planera.. Skittråkigt!!

Känns som att det bara är jag som planerar vad som ska köpas in, han verkar bara gilla läget..

Känns som om jag försöker men han säger bara att det kan vi göra senare..

Allt ska göras senare!! Han delar inte med sig av sina tankar (om han nu har några)..

Han verkar inte intresserad av att titta på saker tillsammans heller. Så nu har jag bestämt mig för att sura som fan och nu skiter jag oxå i allt..

Jag blir bara ledsen av att bry mig.

Jag orkar inte bry mig längre.. Blir bara ledsen av att han inte bryr sig..

Då skiter jag i vad som måste köpas in, jag skiter i Ullared som jag har planerat att åka till sen jag blev gravid, jag skiter i att åka till sthlm för att hämta grejer hos släkten, jag skiter i att åka till tyskland för att köpa vagn.

Det får bli som det blir.... Se if i care!!!!!!

Min lilla gosse håller på i bebisrummet denna helgen. Han har tapetserat och nu lägger han golv. Igår stod jag inne i badrummet och fixade mig inför en middag hos mamma.. Medans jag stod där hörde jag en massa svordommar och enbart på tyska. Spännande!! Vad jag förstår det som så är det så att när en karl renoverar så måste han svära oavsett hur det går. Minsta lilla felet så måste man svära.

Medans jag stod där och lyssnade på en jävla massa "scheisse" så kom jag att tänka på när Thomas (Cecilias Thomas) fixade deras ena badrum så berättade Cecilia att han svor oxå hela tiden fast på danska.

Helt otippat så kom jag att tänka på (förutom fenomenet att karlar måste svära när dom renoverar): Är det så att vi ratar den svenska mannen??

När jag funderar närmare på detta så är det så att i min närmaste umgängeskrets så har vi alla utländska karlar. Är detta bara en slump eller är det så att utlänska karlar är lite bättre..

I denna närmaste kretsen så ser det ut så här:

Erica (jag) lever med en Tysk

Cecilia lever med en Dansk

Anna lever med en Makedon

Jenny har en Turk.

Mina kusiner är halvportugiser

Jag kan ju inte svara för dom andra men när det gäller min karl så är han snäll,kramig, bryr sig verkligen, hjälper till med allt (om man ber honom) m.m

Han är 10 ggr bättre än mina "svenska" karlar, sen kan det ju vara så att jag är kass på att välja rätt svensk karl.

Dom flesta som känner mig vet ju att jag inte är den bästa på att fånga rätt, ta bara dom två senaste som exempel...

Jag är helnöjd med mitt utlänska val, det finns en del fördelar som man faktiskt inte får med en svensk. Jag har chansen att lära mig ett annat språk, jag får se ett annat land (inte bara turistmålen utan övriga landet), lära mig en annan kultur (tyskarna skiljer sig visserligen inte så mycket från oss), våra(t) barn blir tvåspråkigt..

Klart att det inte bara är en dans på rosor. Han kan inte svenska systemet, kan inte 100% svenska, massa meck med myndigheter för körkort o pass o medborgarskap m.m men det är en sån liten del av vårat liv.. Måste nog säga att det är hyffsat rosaskimrande..

Så summan av kardemumman är nog att en Tysk är ett bra val för mig iallafall..

Hur är det för dig??