Seriöst deprimerad nu på mogonen.

Lyckades för 1,5 vecka sen att få tillbaka min motivation till att gå ner i vikt och har sen dess hållt mig långt ifrån godsaker. Planen va att jag skulle väga mig imorgon och sedean väga mig varje fredag, men imorse så va jag så jävla nyfiken så jag kunde inte hålla mig.

Jag använder mitt wii som våg. Får även reda på mitt bmi då.

Sagt o gjort så stoppade jag in wii fit + i maskinen o vägde mig. Fick först en smärre chock, eller inte ens en smärre chock utan det va en gigantor chock.

6,5 kg upp på 1,5 vecka.. Efter chocken lagt sig så insåg jag att detta kan ju inte vara sant. Man kan inte gå upp så mycket på kort tid. Kom då på att wii brädan har krånglat lite senste tiden.

Dax att byta batteri kanske!!!!!!

Efter batteribytet så blev det bättre men inte alls som jag trodde :-(

Har gått upp 0,2..

Jävla skit bajs!!!!

Varför ska man ge fan i att äta alla onyttiga godsaker om man ändå inte går ner i vikt??? Då kan man ju lika gärna leva livet o vräka chips!!

Blev så deprimera att jag sket fullständigt i allt en stund. Våra rutiner på morgonen är egentligen att jag gör iordning puppsi för dagen o sen tar en dusch och städar lite.

Hade ingen lust alls, kände mig bara fet, tjock med massa jävla bristningar. Satt bara i soffan o ruttnade. Sen la vi oss o sov istället :-)

När vi vaknade (puppsi vaknade o väckte mig :-( ) så va livet lite bättre....

Men bara lite.. Jag känner mig fortfarande fet, tjock o randig men kanske inte lika mycket :-)

Hur som helst så blev jag sugen på att shoppa skor. Shoppa skor är bra för själen.

Lyckades ta mig ur soffan iallafall tack vare mina blivade stövlar :-), så nu är puppsi badad o lägenheten iordning, bara min dusch kvar..

Har tvättstugan om 45 min så jag får se om jag lyckas ta mig till en skoaffär idag. Om inte idag så blir det imorgon iallafall. Ska fjäska med sambon, han är mindre förtjust i mitt sko shoppande. Han tycker att jag har tillräckligt med skor.. EH hallå!!! Man kan aldrig ha tillräckligt.. O vinterstövlar har jag faktiskt INTE..

Ska se söt o lite ledsen ut och köra stenhårt på att det är synd om mig.

Här är planen:

Eftersom att jag är tjock, fet o randig från graviditeten med VÅRAT barn så kommer jag ju inte i mina byxor och jag kan inte ha tryck under magen från kejsarsnittet med VÅRAT barn så jag måste ha tights och kjolar på mig och då måste man faktiskt ha ett par snygga vinterstövlar för att se snygg ut. :-)

Mår lite bättre nu när jag har beklagat mig lite.. Åh vad jag har saknat min blogg!!!!

Återkommer senare!!

Har ju inte bloggat på skitlänge och har senaste tiden funderat på om jag ska börja igen eller stänga igen bloggen. Jag har varit lite sugen faktiskt. Det är så jävla skönt att skriva av sig ibland. Det optimala vore ju att ha en anonym blogg o bara vräka ur sig massa skit :-)

Nu har jag bestämt mig.

Jag ska börja blogga igen.

Jag tror att texten kommer att vara lite annorlunda eftersom lillfisen har kommit till världen och mina dagar består av honom. Men jag vill även ha bloggen som en ventil.

Ok! Nu ska jag försöka mig på en sammanfattning av senaste tiden.

Mitt sista inlägg va i juni. Då va jag fortfarande gravid. Tro det eller ej men jag blev ännu tjockare än va jag va då. Haha!!

Sista tiden hemma innan Puppsi ploppade ut gick grymt segt. Jag hade haft en känsla hela graviditeten att han minsann skulle komma tidigare. A men eller hur att han gjorde det!!!

Det va ganska lugnt i mitt huvud tills jag fick åka till Östra sjukhuset för andra gången för att mina värden gjorde lite som dom ville.

Graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning va min barnmorska orolig för hela tiden. Framförallt på slutet. Ah så irriterande det va..

En gång i veckan gick man till Mvc i slutet, o jag skämtar inte nu men det va nått fel varje vecka.

Ena veckan ( jag va i v36 )va det diabetes (fick komma in extra för mera blodsocker test ), veckan ( i v37 ) efter va det havandeskapsförgiftning (fick komma in för extra tester), veckan efter det så va det dax för diabetes IGEN. Då skickades jag på glukosbelastning ( i v38 )på Östra. Klart att det inte va nått fel på mig....

Veckan efter va det dax för havandeskapsförgiftning IGEN. Skickades till Östra för att kolla detta oxå ( i v39 ).

Där kollade dom hur bebis och jag mådde och gjorde ultraljud. Läkaren kollade även hur stor han är. Jag trodde att det skulle vara en stor kille eftersom min mage va så gigantisk, men nej. Läkaren mätte allt, hela honom och konstaterade att han va alldeles lagom. Runt 3,5 kg. När jag ändå va där så gjorde hon en hinnsvepning för att försöka få igång förlossningen. Efter det så började förvärkarna. Hade värkar varje dag, men inget hände. Jag testade massa grejer för att försöka få igång det. Jag promenerade som fan (värdelöst, det gjorde bara ont), städade o grejade hemma (lika värdelöst det), åt ananas (man skulle äta 7 st färska), hoppade på pilatesboll, hade sex (iallafall en gång. Fick fjäska som fan för den gången. Sebastian tyckte att det va jobbigt när jag va höggravid. Fick för sig att bebisen skulle märka, haha). Inget fungerade!!!!

Jag ville göra en hinnsvepning till. Det hände ju grejer förra gången. Jag läste om massa tjejer som gjorde det på mvc, så jag bestämde mig för att be min barnmorska nästa gång. Jag va helt inne på det ( detta va i v 41 på tisdagen, på fredagen kom han ). Det kändes som om en hinnsvepning va det enda som skulle fungera. Mitt huvud började spela mig ett spratt.

När jag kom till mvc så sa min barnmorska NEJ!!!!

Hela min värld trillade ihop!! Så kan hon inte göra mot mig!!!

Hon sa att sånt gör inte dom. Det finns ingen vetenskap som säger att det fungerar.

Jag sa att det är ju massor med barnmorskor som gör det.

Jaha, men det gör inte vi, sa hon.

Jag kämpade med allt jag hade för att hålla gråten tillbaka. När jag kom ut så gick det inte längre, så jag stod i trapphuset på mvc o grinade. Sebastian tyckte så synd om mig när jag kom till bilen. På vägen hem bestämde jag mig för att jag minnsann visst ska ha en hinnsvepning. Det finns väl fler barnmorskor i världen..

Haha!! Jag fick ett mission!! Jag skulle minsann hitta någon o det gjorde jag. Efter några samtal så hittade jag en barnmorska som gör hembesök. Visserligen skulle det kosta pengar men det skulle det minsann vara värt. Sebastian skulle nog ha gått med på precis vad som helst eftersom han såg hur uppgiven jag va.

Senare den kvällen kom hon. Så himla trevlig och hon tyckte att det va konstigt att min barnmorska hade vägrat..

Sagt o gjort. Hon pillade o grävde därnere o sen va det bara att vänta o hoppas på det bästa. Hon sa att det kan ta upp till två dygn. Det hände inget första kvällen/natten.

Vaknade lite missnöjd o tänkte på ett te som jag läst om. Kanske borde kolla upp receptet tänkte jag. Varför inte testa två saker samtidigt (hinnsvepning och the). Kan ju inte vara fel iallafall.

Teet innehöll: ingefära, citron, honung, cayennepeppar o nått mer..

Man skulle dricka hälften första dagen och om inget hade hänt så skulle man dricka resten dagen efter (jag kom aldrig dit).

FY FAN va starkt det va o jag som är så mesig med kryddor.. Medans jag drack (tvingade) det så tänkte jag på att detta kan pajja magen ordentligt.. Fy fan när all cayennepeppar ska komma ut. Kanske är det som sätter igång förlossningen, århundradets räserbajs..

Jaja, skit i bajset, det är bara att dricka..

På kvällen hade jag lite småvärkar men det hade jag ju varje kväll så jag tänkte inte mer på det. Klart så hoppades jag men ville inte hoppas för mycket. Vi gick o la oss men jag kunde inte somna. Fick värkar titt som tätt som störde min sömn. Vid 02 gav jag upp o gick till vardagsrummet o glodde på tv o klockade värkarna med en värktimer på nätet. Jag väckte inte Sebastian för jag tänkte att han lika gärna kunde få sova. Vid 5 kom han upp o frågade vad som händer (han saknade mig i sängen). Här är konversationen:

Sebastian: Varför är du uppe?

Erica: Jag har värkar

Sebastian: Hur långt är det emellan?

Erica: Mellan 6-7 min.

Sebastian: Ok, då går jag o sover igen

Erica: Gör du det, jag kommer o väcker dig när det är dax.

Tror att det tog ca 1 minut så va han tillbaka igen.

Sebastian: Jag kan inte sova nu..

Hihi, sötnos. Han la sig i andra änden av soffan o höll mig sällskap. Jag tog en dusch. Tror ni han höll sig vaken speciellt länge?? Tror han somnade runt 06. Jag gjorde iordning det sista. Packade o grejade. Gjorde mig lite snygg (kan ju inte föda barn utan smink, kommer ju vara med på kort). Sminkade mig, fönade o plattade håret. Sen va det bara att vänta. När det va 3-4 min emellan så väckte jag sambon o sa att vi skulle åka. Han flög upp o slängde på sig jeansen. Haha!!

Tror att detta va runt 9 på morgonen.

På vägen så blev dom ännu tätare o jag tänkte att detta verkar ju gå framåt ganska fort.. Idag ska vi få bebis (A men eller hur)..

Nu ska jag berätta om min förlossning. Jag skriver ner den mest för min egen skull, för att jag vill minnas hur den va. Den va lång och utdragen och flera har ifrågasatt varför jag inte anmäler sjukhuset för att ingen ingrep tidigare. Men vad ska jag anmäla. Jag är inte missnöjd. Visst det tog skitlång tid, den ena barnmorskan hade inte koll på läget, ingen fattade att han satt fast osv, men jag skulle göra om hela processen en gång till om jag behövde. Jag har längtat så jävla länge efter barn så jag tror att inget hade kunnat förstöra min förlossning. Jag hade det underbart!!

Vi fick ett rum ganska fort. Barnmorskan (Sara) undersökte mig o konstaterade att jag INTE hade öppnat mig något mer. 1,5 cm öppen hade jag varit i två veckor. Jävla skit, jag hade haft värkar hela natten och inte ett skit hade hänt. Fan!!

Dom tänkte skicka hem mig men först så måste dom ta blodprov för att mitt blodtryck va för högt. Dom måste kolla så att jag inte har havandeskapsförgiftning (för tredje gången). Men jag är jävligt glad för mitt höga blodtryck för utan det så hade dom inte varit tvungna att ta blodprov och skicka iväg och vi blivit hemskickade. Medans blodprovet va på labbet så blev mina värkar värre och när barnmorskan kom in hade jag lyckats öppna mig 4 cm så vi fick stanna kvar.. Så 10:40 blev vi inskrivna.

Det hände inte så mycket på ett tag förutom lite undersökningar o koll så att puppsi mådde bra.

Vid 13 blev värkarna värre (2-3 min) och nu gjorde det ont så jag testade med värmedynor.. Åh det va skönt! Men det höll inte i sig så länge, men vid 13.30 så kom världens underbaraste barnmorska in (Jenny).

Jag klickade direkt med denna underbara människa. Alla som känner mig vet att jag skämtar en hel del och älskar ironi o jag hade absolut min humor kvar under hela förlossningen o Jenny skämtade tillbaka. I löve her!!! Ska fan kräva att få henne nästa gång oxå :-)

Hon föreslog lite lustgas o det gjorde hon så jävla rätt i. Masken va min bästa polare efter det.

Trots min älskade mask så gjorde det ont ändå o jag hade ju bestämt mig innan för att inte ha EDA (ryggbedövning) så Jenny förslog sterila kvaddlar.

Jag har hört att det ska göra skitont att få det, sa jag.

Ja, men dom hjälper efteråt, sa Jenny

Så det blev kvaddlar!!!

O jävlar va ont dom gör. Nålar med sterilt vatten som sätts under huden i ryggen. Fy fan, känns som tusen getingstick. Jag skrek rakt ut i masken. Faktiskt det ondaste i hela förlossningen men vad det hjälpte. Åh det va helt underbart!

Tog kvaddlarna 3 gånger under kvällen o en gång på morgonen dagen efter. Jag rekomenderar dom starkt.

Under kvällen roade jag mig med att pladdra i telefonen och uppdatera facebook med mobilen och pladdra med min underbara sambo. Han va helt underbar hela tiden..

All personal hade skitkul åt mitt facebookande och mina skämt! Det va ett nöje att gå in på mitt rum :-)

Tydligen så uppskattade mina vänner på facebook oxå mitt uppdaterande. Dom fick följa förlossningen via datorn.

Vid 20 orkade jag inte längre.. Jenny föreslog EDA. Det va ett jättestort nederlag för mig. Jag va så bestämd att jag inte ville ha den och när jag kände att jag behövde den så blev det för mycket för mitt huvud. Jag grinade en stund men bestämde mig för att ta den. När jag väl bestämt det så va det helt ok för mig. Hade lite hjärnspöken bara :-)

Jag är tydligen svårstucken överallt. Det är alltid problem när man ska ta blodprov på mig. Ådrorna smiter eller går sönder. Har man en gång stuckit mig i en arm så är den armen förbrukad. När jag skulle ta ryggmärgsprov några månader tidigare så hade läkaren skitstora problem att hitta rätt och samma sak blev det när jag skulle få EDA.. Fan va läkaren grejade innan hon lyckades. Jag hörde tillomed att dom diskuterade vad dom skulle göra om det inte lyckades. Men tillslut så..

Oj va den va bra.. Man känner inte ens att man har värkar. Jag o Sebastian kollade på monitorn för att se när jag fick värkar. Haha! Jättekonstig känsla.

Jenny tog hål på hinnorna så att vattnet gick för att få förlossningen att röra sig framåt för jag öppnade mig inte ett skit. Jädra unge! Han hade det för bra därinne..

När vattnet rann ut så låg jag i sängen o sjöng: Kiss i sängen o ha det bra o ligga lite o fundera......

Lilltrollet hade bajsat i vattnet, det va nog det första som gick fel denna kväll/natt.

Jag och Jenny hade ju bestämt oss för att jag skulle föda under hennes arbetspass så när D (kallar henne det) började sitt pass så blev vi båda besvikna. Men i slutändan så fick både jag och Jenny som vi ville, på både gott och ont.

När D började sitt pass (21:00) hos mig så hade jag precis fått EDA och kände att livet va bra. När hon undersökte mig så hade jag iallafall öppnat mig 8 cm. Dom satte in dropp för att skynda på allt lite. Jag tänkte att jag skulle vila men det tyckte inte hon. D ville att jag skulle vara uppe o gå eller studsa på en pilatesboll för att Puppsi skulle åka längre ner. Då lät det bra, men i efterhand så skulle jag ha skitit i vad hon sa o lagt mig o sovit istället. Skulle passat på att vila medans EDAn fungerade.

Eftersom jag inte fick nån sömn natten innan så hade jag nu varit vaken i 38 timmar. Kan ju tycka att D borde ha tänkt på det. Men jag satt där o studsade på bollen.

Vid 22.30 slutade EDAn fungera så jag började med min kära kompis lustgas igen. EDA slangen hade lossnat o därför slutat fungera. D lagade den med tejp o sa att nu fungerade den igen. Trodde jag inte ett skit på. Klart att jag hade rätt för inte fan blev det bättre. Jag larmade efter D vid 00:00 o sa det men hon fortsatte hävda att den fungerar visst. Tillslut slutade jag diskutera o sa att: Skitsamma om den fungerar eller inte, jag har ont o vill ha nått mer. Jag fick nått mer o även ökad dos på droppet. Blev inte bättre alls..

Vid 03 fick jag feber.. Underbart!!

Jag blev tröttare o tröttare o kände att jag inte fick något stöd av min barnmorska. Hon sa bara att allt va bra hela tiden.. Min trötthet höll på att ta kål på mig och jag va inte ens nära att föda.

Det jobbigaste ögonblicket för Sebastian va när jag började storgrina. Då satt jag på den förbannade pilatesbollen o studsade och andades lustgas som en galning. Det kändes som att allt stod still och det gjorde bara ont. Inget hände! Jag larmade efter D som kom efter hundra år (hon va jävligt långsam o seg) o beklagade mig. Hon sa bara åt mig o lugna ner mig och att allt är bra. Fick ingen hjälp i min hjälplöshet. Ingen som försäkrade mig om att jag kommer att klara detta galant. Jag bad henne undersöka mig flera gånger men hon tyckte att det har nog inte hänt nått. Jävla pucko!!

Sista timmarna den natten är lite som i en dimma. Jag kommer inte ihåg allt och jag blandar ihop tider. Jag hade fruktansvärt ont från ca 04. Kl 05 va jag helt öppen. Då va faktiskt D inne på rummet ganska ofta men hon sa åt mig att bara ta det lugnt och inte trycka. Efter ett jävla tag så lyckades jag klämma ur mig: När får jag börja trycka på krystvärkarna?

D: Har du krystvärkar?

Men grattis ditt jävla pucko tänkte jag.

D: Men dom ska du ju krysta på

Erica: Men du sa ju att jag inte skulle det

Tillomed Sebastian hade hört det.

Jag krystade som en galning men inget hände.

Vid 07 kom min favorit tillbaka. Min kära Jenny!!

Jenny: Vad gör DU fortfarande här?

Hon lät mig fortsätta krysta ett tag men såg att detta inte stämde. Hon konstaterade ganska fort att varken jag eller Puppsi klarade så mycket mer.

Synen av mig måste ju varit fantastiskt. Ett 125 kilos fruntimmer som står/ligger på knä i sängen o hänger över sängryggen (ryggen på sängen va uppfälld) med lustgasmasken i högsta hugg och krystar. Mellan varje krystning så somnade jag i masken så att Jenny eller Sebastian fick ta den ifrån mig. Sebastian fick skäll för att han inte masserade ryggen på rätt sätt. Stackars gosesnos. Mina krystvärkar gick över i en enda gigantisk kramp som aldrig släppte. Vad jag än gjorde och hur jag än rörde mig så försvann den inte. Jag kunde inte röra mig tillslut.

Kl 08 gick Jenny o ringde efter läkare för att få hjälp. Jag hade krystat på tok för länge. Hennes tanke va tydligen sugklocka för att få ut honom.

Läkaren kom in vid 08:40 o undersökte mig. Jag minns inte undersökningen för jag sov nästan och ville inte bli rörd. Minsta lilla rörelse gjorde fruktansvärt ont och jag vägrade släppa lustgasen. Från typ 06 så hade jag varit i min egen värld av smärta och sömn. Trivdes ganska bra där o irriterade mig på alla som kom störde mig..

Jag minns bara att jag blev lättad när läkaren sa att vi skulle göra ett kejsarsnitt. Hon sa att han satt fast. Jag halvsov typ i förberedelserna för op, orkade inte hålla upp ögonen. Narkosläkaren ställde massa frågor och va jättetrevlig (pratglad kille), jag skämtade lite tillbaka men önskade bara att han kunde hålla käften så att jag fick sova.

Egentligen så blir man sövd när det blir ett akut kejsarsnitt men eftersom jag hade EDA slangen i ryggen så ökade dom på den som fan så att jag inte kände nått. Så dom lät mig vara vaken (haha, jag sov ju av mig själv ändå).

Jag minns att läkaren sa efter ett tag att Puppsi satt fast ordentligt i mitt bäcken så att hon va tvungen att trycka nerifrån för att få loss honom. In med handen i skrevet o trycka uppåt. Det kändes en del kan jag säga. Det står i journalen att han ”utskaffades med viss svårighet”. Antar att jag va duktig på att krysta så jag kilade fast honom ordentligt, haha. Stackarns huvud va deformerat och han hade ett jättestort blåmärke.

När dom fick ut honom så tog dom honom till andra änden av salen och Narkosläkaren berättade att han va ute och att han va en stor kille. Han andades inte när dom fick ut honom. Sen fick Sebastian gå dit och titta på honom, Sebastian va med under hela ingreppet och fick sitta brevid mig. Jenny bar honom till mig och jag fick pussa på honom. Hon sa att han va jättesöt och jättestor. Hon trodde att han vägde minst 4,5kg.

Det bestämdes att Jenny, Sebastian och Puppsi skulle gå tillbaka till förlossningen och att jag skulle komma strax efter, så fort jag va igensydd. Tydligen så ändrades planerna. Man tyckte att jag behövde sova så jag togs till uppvaket för att sova.

Det står i min journal: Man och barn väntar på avd pga mor behöver sova.

Det va väl en jättebra plan om man bara sett till att berätta planen för Sebastian som satt o väntade och undrade vart jag hade tagit vägen. Han blev orolig, stackarn. Han fick veta tillslut iallafall. Jenny kom o hämtade mig vid 12:30 så att jag fick se min älskade sambo och mitt älskade barn.

Där fick jag veta hur stor min lilla gosse va.

5060gram och 57 cm lång. Normalstor va! Jo men eller hur!

Vi stannade i två nätter och åkte hem på min födelsedag. Jag har sagt att jag ville ha barn innan jag fyllde 30 och det lyckades jag med, med 2 dagar tillgodo :-)

Innan jag fick åka hem så skulle jag träffa läkaren. Hon sa att så här i efterhand så vet vi att jag hade aldrig lyckats med en normal förlossning. Jag är inte byggd ( min längd har tydligen en del med det att göra ) för att kunna trycka ut ett så stort barn, plus att han låg med ansiktet åt fel håll vilket försvårade det ännu mer. Han hade inte plats i magen för att snurra runt. Nästa gång hoppas vi att förlossningen sätter igång för tidigt så att bebisen inte blir så stor. Troligtvis så kommer mitt nästa barn att vara stort det oxå. Men nu vet jag ju det och då kommer man att hålla större koll på mig nästa gång.

Överlag så är jag nöjd med min förlossning men om jag ska klaga på nått så tycker jag väl att dom inte borde ha låtit mig krysta så jävla länge innan dom gjorde nått åt saken. Jag va inte alls nöjd med min nattbarnmorska men jag tror att hon mest va oerfaren. Hon borde ha undrat varför inget händer..

Åh va roligt det va att skriva detta, det tog mig hela dagen. Långt som fan blev det. Tog fram min journal för att kolla vissa tider. Det kändes bra att gå tillbaka och tänka igenom hela förloppet. Vissa delar va jobbiga skriva och jag fick tårar i ögonen men jag tror att det va glädjetårar. Jag känner att jag saknar Jenny. Ska nog skicka ett kort till henne. Jag har säkert missat att skriva massa saker, minns ju inte allt.

Efteråt så har livet lekt. Min gosse är underbar och växer så det knakar. I skrivande stund så väger han 7,6 kg och är nästan 63 cm lång. Jag trivs skitbra i mammarollen och njuter av att vara hemma med världens finaste unge.

Puppsi är ett smeknamn på lillskiten, egentligen heter han:

Damien Alvar Léon Düvier

Dagarna spenderar vi med att träffa andra mammor, fika, promenera, handla m.m Jag försöker att vara en aktiv mamma, både för puppsis och för min skull (har ju några kg att gå ner).

Imorgon tänkte jag ladda upp massa bilder på vad vi har gjort senaste tiden.

Ha det sålänge

Sov faktiskt ända till 8 idag.. Skumt men det va skönt..

Har varit en duktig tjej o dammsugit o svabbat golven idag. Blev helt slut o genomsvettig. Ingenting går speciellt fort längre..

Men jag är nöjd som fan..

Skulle ju piska mattorna idag men jag orkade inte + att jag skulle iväg mitt på dagen.. Men som sagt så är det en annan dag imorgon så jag gör det då.

Åkte till stan för att träffa chefen o kollegorna.. Chefen skulle bjuda på lunch som en våravslutning.

Vi åt på rosencaféet i trädgårdsföreningen. Det va jättefint där.. Dom skulle ha bröllop på eftermiddagen/kvällen.. Så fint dukat. inte dumt alls att ha mottagningen där..

Vi åt räkor allihop.. Fan va gott det va! Jag får passa på att äta fisk o skaldjur när jag äter ute eftersom Sebastian inte äter något sånt.

Vi hade jättetrevligt men tyvärr så kom inte Thomas. Han skulle på något annat.

Så det va jag, Malin (chefen), Thom & Perrti.

Jag har blivit så jävla fäpplig så det är inte klokt. Jag kan ju för fan inte äta längre. Jag tappar något varenda gång. Jag kan inte ha samma tröja på mig mer än en halv dag typ (är jag hemma så skiter jag i det).

Jag blir sur på mig själv när jag spiller HELA tiden o Sebastian säger ingenting (tur för honom).

Tappar jag inte maten PÅ tröjan så tappar jag den INNANFÖR.. Helt hopplöst!!

Tuttarna är lite ivägen nuförtiden.. fast inte lika ivägen som magen..

Mina brallor sprack alldeles nyss.. Typiskt!

Skulle sätta mig ner framför tvn o hela brallan sprack. Typ 15 cm. Skit oxå!

Tänker ju fan inte köpa nya iallafall.

Vaknade vid 7 imorse precis som alla andra dagar.. Jag är alltid uppe med tuppen o tycker att det är ganska skönt.. Då har jag hela dagen framför mig.

Men imorse gick jag upp, åt frukost o somnade i soffan i en timme. Antar att jag behövde det. Tror att min kropp känner av rätt ordentligt att jag är höggravid just nu eftersom att jag är så trött o behöver nana rätt ofta.

O då tänker ALLA i min närhet: Men sluta greja hela tiden då!!!!!!!!!! Ditt pucko!!!

Jag må vara ett pucko men jag måste greja (tror att det sitter i huvudet) +  att det är snart klart.

Efter imorgon så hoppas jag att allt i våran lägenhet är klart för jag har bara golvet och mattpiskningen kvar.

Idag dammade jag badrummet o vardagsrummet. Skönt!!!

Efter det så va det dags att göra sig iordning o åka till Linnéplatsen för att träffa tjejerna från min gravidvattengympa. Några av dom iallafall. Planen va från början att vi skulle ha picnick i slottsskogen men med tanke på det vackra vädret så blev det en fika vid minigolfbanan istället.

Sällskapet va skittrevligt men själva fikan va inget att hänga i julgranen.

Jag tog en varm choklad och en kladdkaka. Choklade smakade som om den va gjord på vatten o kladdkakan, ja vad säger man om den, jag är ju van vid Rosa Panterns kladdkaka så jag är bortskämd. Hursomhelst så har jag inga planer på att fika där igen. Blä!!

Tur att sällskapet uppvägde den dåliga fikan. Det va skitkul att träffas igen o pladdra graviditeter. Vi ska träffas snarft igen. Kul!

Hoppas det kommer fler nästa gång. Idag va vi 4 st.

När jag kom hem så va middagen klar. Så god han är min karl.

Nu har han samlat ihop mattorna åt mig (utan att jag behövde fråga), jag ska ju piska dom imorgon..

Imorgon ska jag träffa kollegorna o chefen för en typ vårlunch/fika.. Ska bli trevligt som fan

Hej hopp

Gud va jag har varit trött hela dagen idag. Har inte gjort många knop idag..

Va på mvc på förmiddagen. Barnmorskan ville ha urinprov o kolla mitt blodtryck en extra gång för att jag har haft några tecken på havandeskapsförgiftning..

Men hej hopp det va inge fel på mig.. Gött!!!!!

Några knop har jag gjort idag iallafall..

Har putsat fönstret i sovrummet och dammat sovrum, bebisrum o hallen..

O nu tänker alla (typ 3 pers) som läser min blogg: Vadå inte många knop?? Hon har ju gjort massor..

För eran info så kan jag tala om att damma dessa rum tar några minuter..

Ni som känner mig vet att jag inte är en prydnadsmänniska så det blir inte så mycket att damma då..

Så skönt!!

Tänkte ta badrummet oxå men där tog orken slut.. Tänkte "bara" ta en lunchpaus men det blev en lunchpaus och en lunchnap i soffan..

Åh det va så skönt o mysigt faktiskt.

Balkongdörren stod öppen, så jag låg o lyssnade på ösregnet medans jag nanade.. Kändes sommrigt som fan..

Jag har varit förvirrad nu igen.. Och tro fan att det handlade om tvätten IGEN!!!!

Sebastian frågade igår (måndag) när jag skulle tvätta, jag svarade imorgon (tisdag). Då säger han: Jaha, på onsdag då..

Hahaha han är SÅ rolig..

Hursomhelst så gick han till tvättstugan o kollade och kom tillbaka o sa:

Det va idag...

Idag har jag grejat.. Igen!

Ovanligt va. Men jag har tagit det ganska lugnt faktiskt.. Har suttit ner o grejat för att jag har haft skitont i ryggen idag.. Det känns ordentligt i svanken att jag har en gigantormage.. Men en mycked söt gravidomage som är i vägen väldigt ofta.. Väldigt ofta!!

Nu är mitt kök skitrent... verkligen skitrent.. Fönstret är putsat, ugnen är rengjord, luckorna är torkade, kylen är ren m.m

Grymt nöjd..

Planen va att börja damma o putsa fönstret i sovrummet men jag fick ge upp den planen. Jag blev svintrött o va tvungen att lägga mig i soffan i lata mig lite.

Så nu är min plan ändrad. Planen består just nu i att inte göra ett skit mer idag..

Sovrummet springer ju inte någonstans så imorgon är en annan dag.

Bra plan va!!!!

Hm... jag kan ju inte riktigt hålla mig ifrån att greja så det kan hända att jag ber Sebastian att hjälpa mig att samla ihop mattorna (dom ska piskas på det gamla hederliga sättet).. Jag ska inte piska dom idag men det är skönt om dom är förberedda.. Om dom inte är det o jag får för mig imorgon att jag ska göra det under dagen så kommer jag att lyfta vårat stenvardagsrumsbord alldeles själv.. O det har jag ju märkt att det inte är någon bra idé..

OK, ni märker imorgon hur det gick..

Igår började vi med att åka till Hornbach..

Eller nä det gjorde vi inte. Medans jag tog en dusch så gick Sebastian till bilen för att försöka fixa ljuset som inte funkar...

När jag va klar så gick jag till bilen o där stod han o svor.. Fuck va sur jag blir..

Alltid när han ska göra något så måste han svära åt tamigfan allt. Han blir så jävla otrevlig o jag orkar inte lyssna på skiten så det va jävligt nära att gå upp igen..

Hur som helst så kom vi iväg tillslut.. Fast jag måste tillägga att jag va skitsur..

Vi shoppade insynsskydd till balkongen, blommor, en lampskärm och lite väggdekorationer till bebisrum..

När vi kom hem så fortsatte han med bilen o jag satte igång med balkongen..

Resultatet blev:

Efter en tripp för att köpa glölampor så funkar nu ljusen på bilen (tur för han)..

Bilen blev tvättad

Balkongen blev ren

Balkongmöblerna blev rena

Blommorna blev planterade

Fönstret o dörren till balkongen blev putsade

Insynsskyddet blev nästan uppsatt..

Snart blir balkongen helt färdig. Underbart!

Hade en ganska bra dag förutom att jag va hyffsat hormonell hela dagen. Surade massor o störtgrinade en gång... Jävligt jobbigt!!

På kvällen grillade min snygging åt oss. Kändes riktigt somrigt.

Fint väder, rengjord balkong och doften av grill.. Mycket mysigt!!

Idag har vi med gemensamma krafter grejat som fan hemma..

Vardagsrummet är klart

Hallen är klar

Badrummet är klart

Bebisrum är klart

Sovrum va klart innan

Köket va klart innan

Kvar är nu städning av hela skiten sen får bebis komma när han vill och jag ska lata mig varenda dag.

Nä nu ljög jag igen, balkongen är kvar..

Underbart att vi har kommit så långt i fixandet..

Jag har fått tagit typ 300 pauser idag.. Ont hit o ont dit..

Inatt fick jag för att jag möblerade om igår. Har haft förvärkar hela natten. Till o med så att jag funderade på om jag hade lyckats sätta igång förlossningen men det lugnade ner sig..

Okay.. Nu lovar jag att jag inte ska möblera om något mer innan bebis är född...

Får ju bara skit för det ändå..

Nu sitter jag o känner doften av mat.. Mmmmm

Vi har gjort hemlagad pizza..